Jag blir galen på den såhär kallade kärleken, varför finns den ens? Visst de säger att man blir lycklig av den..det stämmer när du väl hittat den. Men att förlora den, går inte att förklara hur hemskt det känns. Det är precis som att luften tar slut, orken som alltid fanns där för de mesta finns inte längre. Egentligen, varför utsätta sig för sådan smärta? Nu menar jag inte att jag hatar kärleken eller något sådant utan jag känner bara att ibland blir det för mycket. Sen man blev lämnad kvar så ser man inte den lyckan längre antar jag.
Men nu finns det något jag är väldigt lycklig över är att jag har så underbara vänner som jag har.
Ni är finast.♥
